Utelämnad i frisörstolen

Du ser i spegeln att det är ju hög tid att klippa håret, få lite stuns och lyft i det. Och du har ju en något så när klar bild av hur du skulle vilja att ditt hår ser ut. Men den där känslan när du sitter i frisörstolen och saxen svischar runt öronen på dej och du känner i hela kroppen att det blir inte alls så som du tänkte dej. Det där luftiga, svallande eller korta och tuffa som du försökte förmedla till frisören innan hen satte saxen i din kalufs, den illusionen är bara att glömma. Och du nickar och hummar ett ”tack” när du ser resultatet i nackspegeln som frisören vrider runt bakom ryggen på dej och skyndar ut från salongen och rufsar förtvivlat till håret så att det åtminstone inte ska se nyklippt ut.

Jag vet hur det känns. Jag har bott på Gran Canaria i fyra år och lyckades inte hitta en enda frisör som jag kunde ens föreställa mej att jag skulle återvända till. Nu påstår jag inte att alla frisörer på den ön är kass, absolut inte. Min sambo gick till en herrfrisör som klippte mycket bra. Och jag har blivit gruvligt besviken hos frisörer i Sverige också, så det så.

Men, lyckan är ju desto större när man då hittar den där frisören med guldstämpel över hela sin verksamhet! Hen som lyssnar och genast förstår exakt vad det är jag vill med mitt hår. Hen som hanterar saxen som ett konstnärligt verktyg och formar mitt hår så att det ser ut precis så som jag föreställde mej.

På mitt instagram tipsar jag om min absoluta favoritfrisör, som finns i Nyköping. Tipsa gärna här du också om du har en riktig älsklingsfrisör. Du kanske till och med har en på Gran Canaria!

Tyska cyklister, medeltid och mandeldrömmar

 

Härifrån den högsta toppen kastade de sej ut, de övergivna ledarna, Bentjui och Telde när de kastilianska trupperna hade invaderat Gran Canaria.  Atis Tirma!- Leve det heliga berget!– skrek ur-kanarierna som tog livet av sig genom att kasta sig ut för höga klippor för att inte förlora sin frihet och bli sålda som slavar, för att inte behöva se sitt land, med sina heliga stenar och berg, invaderat. Den 29 april 1483,

Mer än 500 år senare vandrar vi i tystnaden och det varma solljuset och ser spåren efter de som en gång levde här och utförde sina heliga ritualer för att blidka vädrets makter.

Med en hyrbil tar du dej enkelt hit, vägbeskrivning finns i länken:

La Fortaleza, karta

Eller varför inte på cykel.

Jag satt på en sten utanför öppningen till den stora grottan som går rakt genom berget. Den grotta där de heliga ritualerna hölls för hundratals år sen, och jag drömde mej bort till medeltidens Gran Canaria. Stenblocken runt omkring mej var varma av solen, det doftade av salvia och långt nedanför mej, vid bergets fot stannade fem sportklädda cyklister. De drack ur sina medhavda flaskor och torkade svetten ur pannan. Så lyfte en av dem upp sin cykel på axeln och började klättra stigen uppför berget, rakt mot grottöppningen där jag satt. De andra fyra gjorde samma sak; upp med cykeln på axeln och med stora kliv marscherade de uppför stigen. Snart var de framme hos mej, hälsade artigt; guten tag! Och fortsatte rakt igenom grottan och ut på andra sidan. Jag följde dem med blicken och såg dem försvinna där grottan öppnade sej ut mot avgrunden. Det tog någon minut innan min förvåning släppte och jag kom mej för att resa på mej och följa efter dem. Inte ett spår! Bara den branta bergsväggen som stupade rakt ner. Efter att ha kikat noga såg jag att det faktiskt fanns en liten stig som de fem cyklisterna måste ha tagit, om de nu inte kastade sej ut som de förtvivlade Canarierna. Det verkade högst osannolikt. Även om jag inte såg en skymt av cyklisterna så måste de ha tagit sej ner via stigen lika snabbt som de tog sej uppför på andra sidan.

Min meditation över den medeltida tillvaron vid fästningen Fortaleza i synnerhet och Gran Canaria i allmänhet var bruten och jag beslutade att ta mej till Santa Lucia och kaféet på hörnet (har du varit där så vet du vilket ställe jag menar), beställa en cappucino och en av deras ljuvligt goda mandelkakor.

Agüimes portar

Dörrarna i Agüimes är ett kapitel för sej.

Har du strosat runt i smala gränder där fönsterluckorna är stängda  till skydd mot hettan och solvärmen lagrats i de tunga stenväggarna?  Kyrkans kritvita kupol höjer sej över alla taken, sträcker sej mäktigt mot den blå himlen. Värmen  mellan husväggarna  lättar när du kommer fram till den runda piazzan, skuggad av fikusar med tjocka stammar och enorma kronor som ett tak över hela torget. Slå dej ner vid på en stol vid någon av barerna och njut av ett glas med något svalt att dricka. Eller kaféet som har bakverk så goda att det är mycket svårt att välja bara ett.

Men nu glömmer jag dörrarna, fast  portar är nog ett ord som stämmer bättre i det här sammanhanget. I Agüimes gamla stadsdel ”casco historico” finns det inte två hus som har likadana portar. Variationen i utseende och ålder är lika stor som hos människorna som lever där. Några som är nyinstallerade med klara färger och blank yta. Och så de riktigt gamla, slitna och väderbitna som ser ut att alltid ha funnits där. Däremellan alla vackra nyanser av färger och utseende.

Om du kommer till Gran Canaria så ta bussen eller hyrbilen till Agüimes. Ta några timmar på dej,  låt den lugna pulsen omsluta dej. Och leta upp din favorit bland alla portar.

 

Du vet att du har bott på Gran Canaria när…

du har utvecklat en fobi för kackerlackor. Jag trodde att jag var säker nu när jag är i Sverige men läste just att här är den 10 – 16 mm stora tyska kackerlackan vanlig!

Ni vet hur det låter, det där speciella rasslet som bara en kackerlacka kan framkalla när den springer omkring.. Jag får panik och beter mej exakt som en fånig stereotyp av rädd kvinna; hoppar upp på närmaste stol och skriker. Eller springer ut ur rummet medan jag tjuter för full hals ”Slå ihjäl den!

Det har gått så långt att jag tittar på träden och palmerna som växer i närheten av huset där jag bor och funderar på hur många kackerlackor som gömmer sej där under dagtid. Även om min rädsla kanske är något överdriven så har jag ändå en viss poäng; Kackerlackor är bärare av olika sjukdomar och förorenar både med sekret och avföring. Tänk er vad de sprider omkring sej när de rasslar runt i köket på natten!

Men jag ska ge er ett steg mot räddningen, tips och råd för att slippa kackerlackor. https://www.anticimex.com/sv-SE/skadedjursproblem/identifiera-skadedjur/kackerlackor/

  • Städa och rengör noga, speciellt i varma och fuktiga miljöer
  • Förvara livsmedel eller foder i slutna behållare
  • Töm sopbehållare och komposter ofta – mat och fukt lockar insekterna
  • Låt inte mat och vatten till husdjur stå framme i onödan
  • Täta springor och sprickor i väggar och vid rör
  • Kontrollera förpackningar och väskor innan du tar in dem

Lycka till!                                                                                                                           Och dela gärna med er av era vidrigaste erfarenheter av kackerlackor… Jag läser dem med skräckblandad förtjusning.