Skilsmässa; ridå ner…..eller upp?

Idag bloggas det en hel del om en skilsmässa som offentliggörs, begråts, tröstas och ny-dejtas ut på sociala medier. Jag läser Cissi Wallin´s inlägg och kommentarer på det och känner en viss tillfredsställelse i mitt 55-åriga hjärta över att jag kanske inte är så förlegad i mitt tänkande ändå.

Sedan jag startade min blogg har jag läst MYCKET och unga människor som bloggar är aktiva i mycket högre grad än de som är i min ålder. Och jag kan inte låta bli att tycka synd om dem. De lägger ut ALLT i sina texter! Sånt som jag och mina jämnåriga bara berättar och diskuterar med våra bästa och närmaste vänner ventileras på fb, blogg, instagram, you name it. Helst med bilder också så att det riktigt ska synas.

Och det är väl okej om man nu tycker att man får stöd och hjälp osv av det, och så länge det bara gäller en själv. Men så fort någon annan människa är med i bilden; partner, barn t ex. Vad händer då? Är det okej att barnen ska googla när de blir äldre och hitta inlägg där deras föräldrar gör upp inför publik? Är det okej att främmande människor ska kunna kommentera mej och vad jag gör därför att jag har en partner som tjänar pengar på att blogga och ju mer besök hen har på sin blogg desto mer pengar trillar in. Alltså  använder hen vårt liv tillsammans, eller vår skilsmässa och våra uppslitande gräl på offentlighetens scen som en inkomstkälla.

Jag tycker det är omdömeslöst och rent ut sagt elakt.

Kommentera gärna!